Minnesvärda musikupplevelser

Hela mitt liv har jag älskat musik. Min mamma har berättat att jag dansade i timmar till musik på radion, eller när hon spelade piano, och att jag sjönk högt när jag gungade eller lekte. Ju äldre jag blev desto mer förtjust blev jag. Jag lärde mig först att spela blockflöjt, vilket antagligen var ren tortyr för mina föräldrar men jag tror aldrig att jag hörde dem klaga.

När jag blev äldre började jag spela på min morbrors gitarr och han lärde mig de allra första ackorden. Att jag sen skulle börja på estetiska programmet var självklart för mig. Ibland tror jag att det gjorde mina föräldrar besvikna. De lever kvar i myten om den fattiga konstnären. Att man inte kan försörja sig på konst, eller musik, om man inte är bäst. På ett sätt här de förstås rätt. Att bli rik på musik, det blir man inte förrän man är världsstjärna. Men att försörja sig, det går alldeles utmärkt.

Min första konsert

Det är min morbror som tog med mig på min allra första konsert. Det var en utomhuskonsert i den lilla stan där vi bodde då, och jag tror att det var Magnus Uggla som uppträdde. Men jag är inte säker. Däremot minns jag stämningen. Glädjen. Alla människor som gungade med, hoppade, dansade på stället och sjöng med i sina favoritlåtar. Det är något som har stannat kvar hos mig sedan dess och är antagligen anledningen till att jag älskar utomhuskonserter på sommaren.

Min första festival

Mina första festivalminnen kommer från den leriga campingen under Peace and Love i Borlänge. Jag och några kompisar sov ett par nätter i ett skrangligt fyrmannatält och campingen var en enda lervälling, trots att det inte regnade en enda gång på hela tiden. Vad jag minns så gassade solen varenda dag. Det var bara lite fuktigt på nätterna. Det var en upplevelse som var lika fängslande som min första konsert. Det var spännande och fritt, första gången ute utan mamma och pappa i närheten, och vi ägnade flera dagar åt att lyssna på musik och umgås i ett sommarvarmt Borlänge. Placeringen är visserligen lite udda, men det gjorde inte festivalen sämre. Tvärtom så vill jag minnas att antalet riktigt välkända artister var stort och att spelningarna var spektakulära. Sedan dess har förstås antalet konserter och festivaler blivit många fler. Men det är just de där två tillfällena som verkligen bitit sig fast i minnet som extra fantastiska. Kanske för att de var de första.